Larsmo

...I vägskälet hittade man alltid kompisar.  För mjölkleverantörer var mjölkpallen mötesplats där man utbytte tankar om politik, väder och allmänt byskvaller...

Finholms mjölklave  i Bosund. Mjölklaven var en viktig samlingsplats för både äldre och yngre Bosundbor. Hit fördes också mjölken från fäbodarna ute på holmarna, för vidare transport till mejeriet.

Mjölklaven i Bosund

  Finholms mjölklave i Bosund. Mjölklaven var en viktig samlingsplats för både äldre och yngre Bosundbor. Hit fördes också mjölken från fäbodarna ute på holmarna, för vidare transport till mejeriet. I vårt landskap har mjölkhushållningen spelat en stor roll. I slutet av 1800-talet skapades mejerirörelsen, och en organiserad mjölkhushållning växte fram. Särskilt i de norra delarna av Svenska Österbotten, områden som inte varit lika bördiga som de södra delarna av landskapet, har mjölkproduktionen varit en viktig basnäring.

En symbol för mjölkhushållningens kulturlandskap är mjölklaven, även kallad mjölkbrygga eller mjölkbord. Till mjölklaven fördes mjölken från de närliggande gårdarna, och till den kom mejeribilen för att hämta mjölken varje morgon, med återbördande av de tomma mjölkkannorna varje kväll. I en del avlägsna byar hade gårdarna en egen mjölklave, men oftast samsades flera gårdar om samma lave. Den var en naturlig mötesplats för både vuxna och ungdomar. Inte minst för ungdomen erbjöd mjölklaven en ypperlig sittplats, ett bra regnskydd och ett trivsamt gömställe.

Men efter att de lokala mejerierna började slå igen under 1960-talet, och mjölkavhämtningen började ske med mjölkbil direkt från gårdarna, förlorade också mjölklaven sin betydelse som mötesplats. Mjölklavarna förföll och försvann. På några håll har mjölklavarna bevarats och piffats upp till pittoreska inslag i landskapsbilden. Mjölklaven kunde se ut på olika sätt, med tak eller utan, bred eller smal, målad eller omålad. En gemensam nämnare fanns ändå för dem alla – de hade alltid en hylla, lave, som befann sig ungefär i höjd med mejeribilens lucka.